Min första riktiga recension av ett spel. Håll till godo och hoppas ni blir inspirerade av att börja spela!

Gurumin: A monstrous adventure...efter 25 år, ytterligare ett storslaget spel av Nihon Falcom Corp. !

Omslaget säljer också! De som säger att ett spel säljer bra BARA tack vare själva titeln och företaget bör tänka om en smula, trots det faktum att Nihon Falcom gjort storsäljare till PC.

Ett kreativit PSP-spel i rollspelsanda

Gurumin: A Monstrous Adventure väcker intresse också just för sitt yttre. För dem som är animéintresserade poppar det förmodligen upp en liten extra nyfikenhetslampa, då karaktärerna i spelet är designade så att de påminner om en animéfilm. Tillsammans med spelets titel vaknar hela ens nyfikenhet upp för att forska mer i vad det är för slags nytt rollspel Nihon Falcom gjort, antingen information via internet eller genom att köpa spelet i blindo och utifrån det bilda sig en uppfattning om spelets förmåga. Efter storslagna spelhits som Ys Online och The Legend of Heroes på PC, är det nu således dags för Nihon Falcoms gamla PC-spel Gurumin att mer eller mindre bli omdesignat till PSP. Med tanke på att det finns ett ofantligt utbud av rollspel för PSP, hävdar sig Gurumin otroligt bra i mängden. Det behövs inte många spelminutrar för att konstatera att köpet är ett bra sådant.

En liten tjej med härligt go och intensitet i svinget

Den charmiga 12-åriga flickan Parin är spelets huvudfigur. Hon har flyttat till sin morfar i en sömnig liten stad (utåt sett) vars flesta besökare är arkeologer, eftersom staden är känd för sina närliggande ruiner. Parin har inga barn att leka med, så det är inte undra på att hon känner sig ensam. Tills en dag då hon stöter på en hund som skäller på ett litet barn. Förvånansvärt är att ingen annan ser barnet – bara Parin. Pino, som den lilla flickan heter, är i själva verket ett litet monsterbarn och är osynlig för vuxna människor. Men vad spelar det för roll? Parin och Pino blir kompisar och via ett hål i muren i Parins stad tar Pino med sig henne till sin hemort – monsterstaden. Hon introducerar Parin för sina monstervänner, men trots att de är monster så är dem vänligt sinnade varelser. Olyckligtvis just denna dag blir denna fredliga monsterstad attackerad av elaka spöken. Dessa spöken har med sig ett stort, svart moln av förbannelse och mörker, som hindrar denna idylliska stad från att agera och vara i fridfullhet. Parins uppgift blir nu att rädda monsterstaden från det svarta ödet och förbannelsen, men framförallt rädda hennes nyvunna vänner från spökena. Till sin hjälp får Parin monsterstadens heliga vapen – en slags borr, som en gång i tiden räddade monstren från drakar. Med denna borr ska Parin förgöra spöken och demoner, men även hitta försvunna saker och förstöra krukor och ting i ruinerna i jakten på skatter och mynt. Skatterna inbringar mer liv och kraft till Parin.

Glädjen sprider sig i kroppen i takt med spelets jargong och melodi

Att komma igång och bekanta sig med spelets värld och figurer är en ganska tråkig men nödvändig inledning, med allt ifrån mötena med de olika karaktärerna i människostaden till pratet med Pino. Till slut hamnar man ändå i början av det riktiga äventyret i ruinstaden bortom själva monsterstaden. Ruinstadens högar av sten ser sådär inmurad i grönska och mull som man kan förvänta sig att en ruinstad ska se ut. Det som förmodligen skiljer sig från riktiga ruiner är att spelets upplagor innehåller rum och salar med galler och grindar. Dessa öppnas och stängs allteftersom man klarar av att besegra insekter, småkryp, djur, spöken och demoner i jakten på sina monstervänner och saker som exempelvis inredning och möblemang som stulits från monsterstaden. Fightingsekvenserna med spindlarna som ibland hänger ner från taket, i kombination med den sköna 3D-känslan i spelet, fungerar riktigt bra och är så häftigt under hela sökandet efter Pinos vänner. Det är helt klart att egot får sig en rejäl kick när man lyckas ta kål på de små demonerna, eller när man lyckas borra igenom en stor mur. Man känner sig oövervinnerlig. Om inte själva huvudspelet skulle räcka till att sjunka ner i, eller om man vill ha mer "hi-score"-jagande spel, går det utmärkt att kasta sig in i de små tillhörande minispel som till exempel att hoppa över laserstrålar eller spela "Whac-A-Mole" med monstervännerna. Även här får sig egot en kick, eftersom varje gång man slår ett nytt rekord blir man belönad.

Det är okej att koppla ifrån omvärlden ibland

Några saker som man kan ifrågasätta är språket och rösterna. Personligen tycker jag att man borde behållit det japanska talet, men ha engelsk textning. Rösterna till Parin och Pino hade även gjort sig bäst om riktiga barn stod för röstskådespelandet. Är man insatt i animé och den japanska språkmelodin kan man lätt bli besviken över att höra alla personerna prata engelska med vuxen ton i barns kroppar. Japanska med engelsk textning fungerar bra inom animén, varför inte mer av den varan i spelvärlden? Framtiden för spelbranschens förmåga att ge samma utbud i språk och textning finns, även om det kommer ta sin tid. Kanske kommer Nihon Falcom se potentialen och möta efterfrågan? Om man inte bekymrar sig så mycket över språket är det bara sätta igång med Gurumin, försjunka sig djupare och djupare in i rollen som Parin och i timtals bara tänka på sig själv och sina fingerrörelser. En och annan paus bör läggas in, för träningsvärk i fingrar, handleder och underarmar lär bli ett faktum...

Spelformat/konsol: PSP

Genre: RPG/Action

Multiplayer: Nej

För alla: Rekommenderas från 10 år

Region: Alla

Release i Europa: 27 april.

Utvecklare: Nihon Famicom

Utgivare: Mastiff

Plus o minus:

+ Parins sätt att röra sig och kunna röra borren. Minispelen. Atmosfären.
- Språket

Första intryck:

Gulligt

Poäng i helhet:

8/10

Betygsmotivering:

Ett äventyrspel som även håller hög klass på handkonsol

May the moose be with you!